Livet är som en bergochdalbana du vet aldrig när det ska ta fart, och vrida om magen på dig eller sakta ner så att du får återhämta dig. När det känns som bäst så tar de fart igen och helt plötsligt sitter du där, upp och ner, och försöker återhämta dig inför slutfärden. Men denna berochdalbana tar aldrig stopp.

Varför är människor så svartsjuka?

Hur kan man vilja någon annan illa?

Hur kan man inte se till dom som lider?

Knepet är att, när du mår som bäst, ta ett steg tillbaka sätt dig längst bak i bergochdalbanan och se över alla andra. Människor visar sitt riktiga JAG först när dom är rädda. Tills dess finns det inte mycket alls att förvänta sig. Se ut över dina vänner och allt i din närvaro, tänk tillbaka på allt som hänt och tänk igenom noga, vem är det som faktiskt bryr sig om dig?

Vi behöver inte en hel säck med vänner, det räcker med dom som får plats i sätena närmast dig under färden. Dom andra finns där för att kasta ut dig när deras säkerhetssak har gått sönder, för att ta din och rädda sig själva. Doms finns där för att fylla ut de tomma sätena. Alla kommer hålla din hand innan och peppa dig innan attraktionen kickar igång och skickar ut er i livets svårigheter, då kommer alla i skräck sakta lätta på greppet, men dom som verkligen älskar dig, dom kommer ta tag ännu hårdare och skratta åt alla looper och nedgångar för att hjälpa dig att få vettet tillbaka. Dom kommer vid slutet av åkfärden stå där med dig med världens flin åt vad som just hände.

Den ända du behöver i livet är dom som kommer finnas där genom gott och ont, dom kommer inte gå bakom dig, som följeslagare, eller framför dig som ledare, utan bredvid dig som jämnlika. Som kommer titta dig i ögonen när alla andra vänder dig ryggen. Den personen som kommer komma ihåg dig när du glömmer bort dig själv. Inte personen som säger "jag finns" utan den som samma sekund står på din dörr med en stor påse "tröstgodis" och säger "Jag vill veta varenda detalj!".  Du behöver bara den personen som kommer påminna dig om all glädje i livet, när du totalt glömt bort den, när du bara ser mörker.

Du behöver INGEN mer än den som känner till alla dina dåliga egenskaper, som vet hur du andas, och älskar dig lika mycket ändå. Inte mer, inte mindre. Den personen som kommer älska dig, just för att du är DU.

Tack för mig.

Don't carry your mistakes around with you.

Instead, place them under your feet,

and use them as stepping stones to rise above them.

There are things that we don't want to happen, but have to accept, things we don't want to know, but have to learn, and people we can't live without, but have to let go.

Hare!